< Till bloggens startsida

thursday

Jag vill bara att tiden ska gå.
Rusa fram så att jag får bekräftat det jag redan vet.
Men det är så jävla mycket annat som ska hinnas med också, 
som ska gå jämsides och hand i hand med det andra.
Det är svårt när man både försöker stänga av, och hålla sig
vaken för att inte tappa kontrollen.




it's called addiction, my friend

Innan jag går o lägger mig:


Börjat med kursen religionskunskap, och idag så sades det att religion ger förlåtelse för synder och skuldkänslor. Men det är ju religionen som har sagt vad som är fel och därmed fått dig att känna skam. Det är de som skuldbelägger vissa känslor och tankar.

Alltså: är inte det ungefär som att ta en medicin som gör dig sjuk, endast för att kunna ta en medicin som gör dig frisk igen?

Et sancti

De ser nästan lite för glada ut.
De där, du vet, som vi pratade om.
Den där pigga jävla attityden, 
den som är så överdrivet uppåt och exalterad.
Folk utav det sinnelaget brukar för det mesta
dölja något och använda ett glatt yttre
för att distrahera andra, och inte minst sig själva
från att se hur de egentligen mår.
De blundar eftersom de inte vågar se hur det egentligen är.
Sanningen skrämmer dem. 
Att acceptera vad som krävs.

Och ögonen.
Ögonen formligen skriker ut.
I ögonen syns antydan till vetskapen
om hur jävla fel hela den egna uppenbarelsen är.
Du kan inte tysta din egna "själ", hur mycket du än försöker.

Om jag någonstans såg galenskapen
så var det i de ögonen. 

Jag ser dem överallt. 
Jag håller mig undan,
eftersom jag vet att
oftast,
är det redan för sent.


Crowded

Hur börjar man om när man inte vet vart det började gå fel?


All musik känns använd,
varje låt spelad minst två gånger för mycket.
Varje val känns obetänkligt och 
tar därför ut nästa av sin like.
Varje minut framför skärmen känns lik den förra.
Dejá Vú
Ingenting här att hämta
ingenting att lämna 
Inga avtryck i sanden
inte ens av ett jämlikt par




Artwork av en snubbe vid namn Ben Newman




I tystnaden frodas glömskan

Vad hände med att stå tillsammans och kämpa emot något som förmodligen ingen sympatiserar med?


Jag tänkte på det här med IPRED. Visst, det var ett tag sen nu, men det är precis det jag menar. Kom in på ämnet politik under middagen nyss och jag kom o tänka på det. Det var ju ett sånt jävla liv om att IPRED var fientligt mot integritetslagen och hur företag fick mer makt än polisen till att titta in i folks liv. 

Det kom ju en lag som gjorde det lagligt för polisen att lyssna av telefonsamtal etc (kommer inte ihåg vad den heter och nä, jag pallar inte googla). Folk var lika emot det. Men det tystnade också relativt fort.

I den vevan då IPRED kom så såg jag ett inlägg av nån snubbe som sade det att "folk lugnade ner sig och till slut så blev det tyst och folk glömde bort att klaga och fann sig i lagen. Det är precis det politikerna förväntar sig och hoppas på nu, men det måste vi se till att kämpa emot! Bli inte tysta och fortsätt att sätta er emot IPRED.". Något sånt.

Och vad hände?





Casey out

Tadaa

Mindfuck - not knowing whom you might be in the eyes of others, but pretend to know to reassemble reality!


Skumt det där med att håret helt plötsligt försvann


Requiem for a dream

Långt där borta skymtar ljuset, men något blockerar det och jag vet inte vad. Det finns ingen hammare stark nog att slå sönder den, inga vänner eller bröder vid min sida som med sina ljudliga steg i vägdammet kan hjälpa mig öppna vägen. 

Det bankar på min dörr. Någon har kommit för att öppna den men envisas ändå med hövlighetens gester. Så nära så att jag hör det bredvid, inuti, buret på livets sång. 


Vem står vid vår sida att slåss mot vettets undflykt, utom vi själva?




Imorgon kväll är jag så borta så någon får gärna komma och leda vägen mot något annat än dit alla tvingas gå i brist på variation!


Men hem till Vickan blire iaf, och jävlar vad trevligt det ska bli!

cross me out

Jag är skithålans messias
Jag är den som dog på grund av andras synder, inte för dem
Jag är den som skrikandes naglades fast vid asfalten, fri för alla att stampas på
Jag är den som ej hade några val, utom de som andra valde åt mig
Jag är den som tappades bort i mängden, i brist på hänsyn
Jag är den som ingen kände väl, men som alla glömde bort!




pacman

Världen stod still medan jag var borta!



Jävlar vad det fyller upp huvudet, the sweet siren

Sis'

Önskar man  bara kunde ta det, dra ut det ur kroppen på dig, men så lätt är det ju aldrig! 
Allt är förståeligt, och förlåtet. Bara de runt omkring dig inte tog det för vad det verkar vara. Olyckligtvis föder feluppfattningar endast dålig avkomma och jag tycker inte om det jag ser, men det är inte ditt fel, och de borde kunna se in i sig själva och ändra på skiten innan det är försent!




Jag + bröder & systrar, 2009


sss

Intressant att läsa folks meddelanden på msn. Älskar whatshisname när det för någon tid sen var någon annan. Vad har de gjort för att förtjäna det privilegiet? Inte ett piss förmodligen, förutom att blinka med ögonen. 

Tänk vad lätt det kan vara. 


Allting blir lättare och lättare. Är det på väg upp för berget eller funderas det på att släppa taget helt?

Take a walk

Bara att sätta sig vid tv:n efter middagen idag, strax efter att jag vaknat, var underbart. Det var omväxling, om än kanske inte en som försätter en i rörelse utomhus i den friska luften. Kände mig jättepigg efter det faktiskt! Och sen drog jag ut en runda efter att ha degat lite vid den obligatoriska datorn. 

Det var tyst, tyst, tyst. En gräsklippare hördes någonstans avlägset. Jag gick med lurarna eftersom när man kommer ifrån sin säkra lilla egna gata så är det inte lika soligt och mysigt. Jag gick ut när solen mognat lite, när eftermiddagens ljus vant sig vid sin glans och inte längre behöver lysa så fruktansvärt starkt för att visa på sitt framträdande på himlens helblåa scen. Skuggorna vågade sig fram och trots solens blygsamma men ändock mer än märkbara sken så var det varmt och skönt. Luvtröjan på och ut. Bara det att efter min egna gata blir skuggorna lite längre, lite djupare. Därför åker musiken på och den följer mig en bra bit ner från backen ner mot "byn", "centrum" av Ryssby. Där är solen mer framträdande igen och jag fortsätter min vandring. Min förfrågan efter en kompanjon blev det tyvärr inget positivt svar av så vandringen fortsatte i ensamhet. Ingen tår fälld för det, det var underbart. Att komma och se sjön glittra är en sommarkänsla som jag saknat i flera månader. Äntligen! 
Industrialiseringens budbärare förstörde dock helhetsbilden där de stod vid piren och skickade ut sina syntetiska pulver i sjön för att få den att behålla sin naturlighet. Ironiskt! 
En solupplyst bänk fick bli pausen i vilken jag kunde sitta och tänka lite. Musiken var fortfarande på, men nu ändrades den från den drivande, härliga musiken till lite mer lugn, men ändå lika härlig musik. Damien Rice viskade nu i mitt öra och gjorde inget sämre jobb av att behålla den sköna somriga känslan. 

Till slut var det förstås dags att vandra hemåt och via vägen längs med sjön, gick jag och smånynnade. En rosa motorcykel korsade mitt synfält, en rätt ovanlig syn. Någon dag ska jag ha en sån :) Eller jag ska i vilket fall vara inblandad i ägandet av en. Kanske en närstående, nån dag. 

Hemma städat, plockat undan all skit på golvet och dammsugit så fint. Mor kommer bli glad, likaså far. Alltför vackert var det väl inte. Nu ska jag se vad som händer resten av kvällen, om jag gör något annat än att printa ner mina tankar i lyrik för det röjigaste och mest sminkade bandet i ljungby! Så mycket inspiration har kommit den senaste tiden och jag känner verkligen hur jag kan börja få ner en del på "papper". Härligt härligt!

Det får en att tänka efter.....



Hej

Någonsin tänkt på ögonkontakt?

Varje gång du går förbi någon okänd på gatan, så tittar du ner eller stirrar rakt fram, samtidigt som du småtittar på personen för att se vad det är för någon - kanske någon som ser bra ut?

Man undviker i vilket fall personen och säger inte ett ord när man går förbi varandra....MEN, jag kan nästan garantera att så gott som alla känner att det är lite konstigt att inte hälsa. Jag tror att man genom skolan lär sig från att man är liten att man kan inte vara vän med alla, och man "ska" inte hälsa på alla. Det ligger kvar, men jag kan nog satsa rätt mycket på att om man tänker efter, så känns det konstigt varje gång man går förbi någon i tystnad. Egentligen så måste man nog koncentrera sig lite grann för att inte titta personen i ögonen och säga ett enkelt "hej".

Ingen skulle ha något emot det. Tvärtom.

Jag vet att jag skulle tycka det var trevligt :)

I rape myself

Kommunicera över  blogg är överskattat x)


Låttitel: "I rape myself"

Kan man våldta sig själv? Våldtäkt = tvinga någon till något mot deras vilja för att man själv njuter av det.

Såååå när jag dricker massa cola medans jag kollar en film, fast jag inte vill eftersom man måste springa på toaletten hela tiden, men inte kan låta bli för att det är så fruktansvärt gott......våldtar jag mig själv då? 


Chill

slut

Jag är så besviken.

Besviken på att folk tror sig veta vad som är bäst för andra, besviken på att folk nedvärderar vartenda jävla sak du tar för dig för att det inte är åt "rätt håll" du rör dig. 

Besviken på att familj inte betyder sammanhållning och stöd, besviken på att folk förändras till något så jävla illa från att ha varit så bra. 

Jag är trött på att vara fast i en utgångspunkt, trött på att behöva försvara vartenda tanke och känsla, alla värderingar och drömmar. För är det inte någon jävla arbetardrönare man vill bli så är bör man tänka om! 

Efter allt detta känns det om om jag kommer skita i de flesta och endast ha kvar de få som verkligen bryr sig, polare, vissa syskon etc.  
Och mor, som hon finns där! <3

Jag är trött på att bli anklagad bakom ryggen av de närmsta!


Jag är besviken på hela skiten!!!




Tell me bout' it

Jag vet inte vad det var med mig! 

Jag flippade över en sån enkel sak som att det var fel sås till de jävla tacosen...vad spelar det för roll egentligen? Men det blev världens deal. Har antagligen o göra med att morsan nämnde det som man hör lite då och då: 

"Coffe sköter betalningarna på telefonräkningen". Det är min syrra som det står på och jag betalar till henne. Men hon säger aldrig nåt! Klart som fan jag inte kommer ihåg när det inte kommer en lapp varje månad som påminner mig! Och istället för att göra det så går hon och säger ständigt till morsan bl a, när hon tror att jag inte hör, att jag inte betalar och inte sköter det. 

Jag hamnade verkligen på sné och kastade i mig käket, stängde in mig på rummet och satte mig med gitarren. Nu har jag väl spelat i ca 3h och nu är jag lugn igen. Vad fan äre med mig? Äre så att det sätter sig undermedvetet?



För övrigt så har jag skottat snö som fan idag från garagetaket.

Fanatiska jävlar

Fan vad jag stör mig på folk ibland x) 

Som medlem i SSU så får jag deras tidning, i vilken det brukar stå vettiga saker. Tidningen är skriven av "ungdomar" så...

Men sen så är det nån som har skrivit om Avatar som så att han blev jättebesviken för att James Cameron, som i hela filmen har sån fantasi, inte har sett bortom könsrollerna......

Han klagar alltså på att det i en påhittad utomjordisk ras finns kvinnor och män. Enligt honom skulle alla varit....ja jag vettefan, men finns det de med och de utan bröst så är det fel!

VAD I HELVETE?
Det är väl klart som fan det ska finnas både kvinnor och män! Det är iaf min åsikt. Då blir de mer lika människorna. Hela skiten är ju en metafor för hur det är i världen, att människor, som är så lika ändå krigar mot varandra pga små skillnader som gör dem mindre värda. Hur i helvete tänkte då den här personen? Jo, han tänkte att det inte ska behöva finnas könsroller, men det gör det inte heller i filmen! Av jägarna i filmen ser man både män och, t ex en av HUVUDPERSONERNA som är kvinna. Ingen skillnad mellan könen där alltså! Varför ens fastna vid en sån sak? Han är besatt av tanken på könsroller och tänker uppenbarligen på det hela tiden. Helt jävla patetiskt!

Så varför klagar han? Ingen jävla aning. Det är folk som han som är fanatiska, och det stör mig något fruktansvärt. De värsta fanatikerna är de som tror att de står på den "goda" sidan.

En fanatiker är en fanatiker, vilken sida han/hon än står på!

Nu är det ju inte just för att det är denna filmen utan detta är något som jag stör mig rätt frekvent på. Det förekommer alltför ofta överallt. Shame!



AVATAR

ASSÅ FY FAAAAAAAN! 

Jag är helt jävla lyrisk! Kär i Avatar asså! 

Jag hittade en nedladdning med väääldigt bra kvalité och kunde absolut inte bärga mig med alla förväntningar jag haft. Ända sen jag såg första trailern när den kom ut (t o m precis på datumet den släpptes) så har jag varit så fruktansvärt sugen på o se den! Bio hann jag tyvärr aldrig med.

Men nu så!

Alla jävla förväntningar uppfylldes och överstegs. Jag är en person som formligen älskar film, och detta är fan bästa filmen på jag vet inte hur länge!!! Tycker man inte om den, *host* sebbe *host* så är det något fel fan! :P 

Den berörde mig verkligen. Och vilket jävla jobb med att animera allting xD Animeringarna är så sjukt jävla snyggt gjorda. Man kan ju jämföra med Beowulf som var helanimerad också. Snacka om utveckling i tekniken! (Beowulf suger pitt dessutom)

Vet inte vad jag ska säga. Jag är frälst!



Tänk om alla tänkte som du!?

Klassiker! Men alla tänker inte likadant som jag så varför ens bry sig om en sån dålig kommentar. Den kommer rätt ofta dock! Typ som o säga "men OM tanter kunde springa fort". Not gonna happen. 

Visst är det roligt att se folks reaktioner i olika situationer? Se hur man kan gå från lugn till total överlevnadsinstinkt och inte längre bry sig om välmåendet hos någon annan än sig själv. Hemskt att se hur vissa människor går in i det utan större anledning, folk som blir egoistiska som fan så fort det är något som hotar deras egna bekvämlighet!


Tillät mig själv att filosofera lite på samhällskunskapen igår och kom fram till frågan: "är våld och krig en reaktion på för stor bekvämlighet?". Det jag menar är att när det blir svåra tider så går folk ihop och hjälps åt istället för att bråka som man så lätt gör annars. Värsta fiender blir riktiga jävla polare helt plötsligt liksom eftersom alla inser hur löjligt det är att bråka om småsaker. När man har det för bekvämt och lätt så har man uppenbarligen tid till o tänka på saker som krig och vilka man stör sig på etc etc. Om det var naturkatastrofer över hela världen så skulle våldet och krigen minska? Det

Finns förstås en gräns då människor skiter i varandra och som sagt endast bryr sig om sin egen överlevnad. Det kan slå över, t ex som nu i Haiti där det ligger döda kroppar överallt och folk dör som flugor hela tiden...men det är ju i extremaste laget!

Einstein sa "peace can't be kept by force, only achieved through understanding". Men då är ju frågan: krävs lidande för att uppnå förståelsen?

Jag själv nöjer mig med att låta bli att trycka på stoppknappen i bussen för att se om någon annan tänker likadant som jag och väntar på andra. Teoretiskt sett så skulle det vara möjligt att alla som ska av vid en viss punkt väntar sig att någon annan ska trycka och åker därför förbi hållplatsen, förvånade över att ingen reagerade....men så är det ju inte....för alla tänker ju inte som jag!

...

eeehm ok...dahens hiss, eeehm, hihihihihihihihihihi jah vewt int riktiwgt mehn nåwt soft.

dissar alla sowm skriiivher hiss & diss.


-.- *suck*

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0