< Till bloggens startsida

Et sancti

De ser nästan lite för glada ut.
De där, du vet, som vi pratade om.
Den där pigga jävla attityden, 
den som är så överdrivet uppåt och exalterad.
Folk utav det sinnelaget brukar för det mesta
dölja något och använda ett glatt yttre
för att distrahera andra, och inte minst sig själva
från att se hur de egentligen mår.
De blundar eftersom de inte vågar se hur det egentligen är.
Sanningen skrämmer dem. 
Att acceptera vad som krävs.

Och ögonen.
Ögonen formligen skriker ut.
I ögonen syns antydan till vetskapen
om hur jävla fel hela den egna uppenbarelsen är.
Du kan inte tysta din egna "själ", hur mycket du än försöker.

Om jag någonstans såg galenskapen
så var det i de ögonen. 

Jag ser dem överallt. 
Jag håller mig undan,
eftersom jag vet att
oftast,
är det redan för sent.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0