Mr Myers?

Bara att sätta sig vid tv:n efter middagen idag, strax efter att jag vaknat, var underbart. Det var omväxling, om än kanske inte en som försätter en i rörelse utomhus i den friska luften. Kände mig jättepigg efter det faktiskt! Och sen drog jag ut en runda efter att ha degat lite vid den obligatoriska datorn. 

Det var tyst, tyst, tyst. En gräsklippare hördes någonstans avlägset. Jag gick med lurarna eftersom när man kommer ifrån sin säkra lilla egna gata så är det inte lika soligt och mysigt. Jag gick ut när solen mognat lite, när eftermiddagens ljus vant sig vid sin glans och inte längre behöver lysa så fruktansvärt starkt för att visa på sitt framträdande på himlens helblåa scen. Skuggorna vågade sig fram och trots solens blygsamma men ändock mer än märkbara sken så var det varmt och skönt. Luvtröjan på och ut. Bara det att efter min egna gata blir skuggorna lite längre, lite djupare. Därför åker musiken på och den följer mig en bra bit ner från backen ner mot "byn", "centrum" av Ryssby. Där är solen mer framträdande igen och jag fortsätter min vandring. Min förfrågan efter en kompanjon blev det tyvärr inget positivt svar av så vandringen fortsatte i ensamhet. Ingen tår fälld för det, det var underbart. Att komma och se sjön glittra är en sommarkänsla som jag saknat i flera månader. Äntligen! 
Industrialiseringens budbärare förstörde dock helhetsbilden där de stod vid piren och skickade ut sina syntetiska pulver i sjön för att få den att behålla sin naturlighet. Ironiskt! 
En solupplyst bänk fick bli pausen i vilken jag kunde sitta och tänka lite. Musiken var fortfarande på, men nu ändrades den från den drivande, härliga musiken till lite mer lugn, men ändå lika härlig musik. Damien Rice viskade nu i mitt öra och gjorde inget sämre jobb av att behålla den sköna somriga känslan. 

Till slut var det förstås dags att vandra hemåt och via vägen längs med sjön, gick jag och smånynnade. En rosa motorcykel korsade mitt synfält, en rätt ovanlig syn. Någon dag ska jag ha en sån :) Eller jag ska i vilket fall vara inblandad i ägandet av en. Kanske en närstående, nån dag. 

Hemma städat, plockat undan all skit på golvet och dammsugit så fint. Mor kommer bli glad, likaså far. Alltför vackert var det väl inte. Nu ska jag se vad som händer resten av kvällen, om jag gör något annat än att printa ner mina tankar i lyrik för det röjigaste och mest sminkade bandet i ljungby! Så mycket inspiration har kommit den senaste tiden och jag känner verkligen hur jag kan börja få ner en del på "papper". Härligt härligt!

Det får en att tänka efter.....