Still breathing
Jag är så jävla trött på o må dåligt!
Just nu har jag fått ett återfall till samma magont som jag hade vid studenten.
Men nu är jag så jävla trött på o må piss så ofta, så nu ska nåt göras!
Jag brukade klara av allt. Mådde aldrig dåligt på o leva onyttigare än de flesta andra.
Men den halvt skämmiga sanningen som uppenbarar sig för mig när jag tittar närmre
på mig själv är att jag har misshandlat min mage i flera år.
Till slut har den väl gett upp och skriker på mig.
Ont som fan, vilket jag hittills botat med o supa ner mig själv eller inte äta alls.
Det gjorde det förmodligen ännu värre, så nu äre bara till o ta konsekvenserna!
Men jag tänker fan inte göra det mer än nödvändigt!
Jag är trött på att inte kunna slappna av med min flickvän, mina polare eller bara
dra någonstans och ha kul! Magontet sitter hela tiden i bakhuvudet, så nu ska jag fan
bli helt jävla bra! Att bara våga söka jobb liksom. Vill inte sjukanmäla mig första veckorna.
Träna, äta bättre, dricka vatten (istället för rekommenderade 1,5-2 litrarna om dagen har jag
druckit max ett glas mjölk och sen bara cola), och se till så att jag håller det sen också!
Jag ligger på hemskt låg växel dagarna i ända, och det enda som egentligen håller mig nere
är min pinsamt dåliga självdisciplin! Nåt måste ske!
Jag känner mig tacksam som fan för att folk står ut med mig iaf, speciellt min flickvän!
Downer-moment, jag vet, men alla har det nån gång.
Just nu har jag fått ett återfall till samma magont som jag hade vid studenten.
Men nu är jag så jävla trött på o må piss så ofta, så nu ska nåt göras!
Jag brukade klara av allt. Mådde aldrig dåligt på o leva onyttigare än de flesta andra.
Men den halvt skämmiga sanningen som uppenbarar sig för mig när jag tittar närmre
på mig själv är att jag har misshandlat min mage i flera år.
Till slut har den väl gett upp och skriker på mig.
Ont som fan, vilket jag hittills botat med o supa ner mig själv eller inte äta alls.
Det gjorde det förmodligen ännu värre, så nu äre bara till o ta konsekvenserna!
Men jag tänker fan inte göra det mer än nödvändigt!
Jag är trött på att inte kunna slappna av med min flickvän, mina polare eller bara
dra någonstans och ha kul! Magontet sitter hela tiden i bakhuvudet, så nu ska jag fan
bli helt jävla bra! Att bara våga söka jobb liksom. Vill inte sjukanmäla mig första veckorna.
Träna, äta bättre, dricka vatten (istället för rekommenderade 1,5-2 litrarna om dagen har jag
druckit max ett glas mjölk och sen bara cola), och se till så att jag håller det sen också!
Jag ligger på hemskt låg växel dagarna i ända, och det enda som egentligen håller mig nere
är min pinsamt dåliga självdisciplin! Nåt måste ske!
Jag känner mig tacksam som fan för att folk står ut med mig iaf, speciellt min flickvän!
Downer-moment, jag vet, men alla har det nån gång.
Kommentarer
Malin
Bra att du har insett vad som måste göras. Då är man ofta på rätt väg. Bara det positiva tänket kommer att göra stor skillnad! :)
Trackback
