< Till bloggens startsida

Det var en gång...

Jag mötte en gatuförsäljare en gång.

Vilken organisation hon var ifrån spelar ingen större roll, för jag tror
att samma princip kan appliceras på vilken större rörelse som helst
som skickar ut folk att gå på helgshoppare med blanketter och informationsblad!
Hon kom fram och frågade om jag hade lust o göra en liten donation till organisationen
hon kom ifrån, då 20 kronor var allt som krävdes för att förändra världen!
Men självklart räckte inte det, för då var det 20 kronor i månaden som skulle
dras automatiskt från mitt konto. 

Hell no tänkte jag och sa att jag var nog inte i en position där jag kunde göra det
just nu (jag var under 18, ehe), och då säger hon "men bryr du dig inte om 
(insätt valfritt ämne som man självklart sympatiserar med som människa)?"
Men jag tänker fan inte börja skänka pengar, oberoende av hur lite, till en
organisation som inte ens försöker få min tilltro först, utan bara förväntar sig att
man kan säga "ge oss pengar, det går till ett gott syfte, tro oss!"

Alla vet att man helst undviker såna personer, för man vet hur jobbigt det är o
säga nej ;) Och gör det mig till en "jag vill att saker ska bli bra, så länge jag slipper
fixa det själv"-människa?  Nej. Om de inte bjuder mig på lite mysig fika, pratar
med mig och sen berättar lite om sig själva och vad de gjort för världen, så kan de
inte försöka få mig o betala på första dejten! 


Random rant, men det kliade lite i fingrarna.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0