Mr Myers?

We're not as stuck to the bigger picture as we were when we snapped out of the blur. 
Micro clicks that satisfies the deepest subtle desires fills the void.
Taps me out and lets me tap into the core that I am and start building with pieces 
scattered all around in the late night haze. 
I've discovered something far more deep and profound than I dare share 
with the everyday soldier in fear of what the knowledge might do to a 
newborn man or woman of thinking.

I've seen reason fail to fear and weakness.
Watched petty phobias of interaction stand tall and proud
while the raging powerful and suppressed instincts like a creature
crawls in the mud. 

One of these days the everything of everything will 
begin to crumble, all at once. 
And that lesson that always escaped the grasp of my mind 
will come to life before my eyes and make the 
immaculate seem a nightmare.
What evil's infinite but the one that illudes you and teaches 
you that something as pure ever existed to you. 

Någonstans på vägen slutade väggarna målas och tillfälliga bilder projicerades istället för att
fylla tomrummet. 
Någonstans slutade jag tro på att det fanns ett mål med skapandet. 
Bilder blev viktigare än själva processen att se och ge liv åt tankar och känslor. 
Där det en gång droppade skimmrande tårar av klarhet och inspiration 
behöver det nu fyllas på regelbundet för att inte resultera i skräck pga tomhet.
Vucuity. 
Ser på mig själv sittandes i ett hörn, observerar och skrattar, definierar och dömer. 
Försöker ge liv åt ett helt nytt jag men vad som vid varje gryning verkar självklart och tydligt
känns lika onåbart och dömt att misslyckas i skymningens famn. 

Allt som finns är en bild av en väg som stiger uppåt och mynnar i en höjd bortom vilken
allt är dolt i dimma, upplyst av morgonsolen. 
Ett knippe ballonger i handen och en väska i andra. 
Vad som finns bortom kullen är en ny start, ett mysterium som 
man har väntat på hela livet. 
Ingenting som hänt spelar längre någon roll och du är fri att måla upp en helt ny bild.
En chans att göra allting rätt, att sitta på en mur under ett träd och bevittna allt underbart - 
fri från allt som någonsin hindrat dig och fått dig att känna dig låst. 

"All I need is another hit yeah one last fix to keep the blues at bay
all I need another kick just one last kiss of death and I'll be on my way"

While nothing else behaves like it should, 
especially myself, the answers seem as shy as the thoughts
that plague the bright mind. 
Nothing but a little shimmer of her lips. 
Nothing have taken me so high and sunk me to such lows. 
Except a little blue one. 
Crystals n' shapes - crushed and bottled up inside, 
flooding the borders and smashing against the back of 
my throat. 
A single white one, longer and longer. 
A world gone to bubbly pink and innocent white. 
A pale grey on early mornings and yet a pitch black
on the brightest days. 

Look at it smile. 
Look at it dance. 
Look at it sing it's song. 
Would you believe a stuffed wooden boy
swearing in whispers that everything he tells you
is truth? 

I've forgotten my skin and now I don't dream anymore. 

Words are mesmerizing me
written down, they used to say
where did you find yourself?
When did you stop?
come out and play

Ingenting blir någonsin svart eller vitt längre. Det är dömt att rinna runt inne i bröstkorgen som 
grå målarfärg på ett redan genomdränkt papper. 
Aspekter ska övervägas, alla tankar betvivlas och egot plockas sönder
i hundra delar som individuellt undersöks med lupp. 

Samtidigt känns det helt tomt. 
Som att ingenting längre får fäste utan susar omkring istället
och täcker det man trodde var säkert i en djup dimma. 
Hur mycket man än kisar är allt endast melankoliska skuggor.

 Till slut tar orden bara slut

Give me sweet lies n' keep your bitter truths. 
I know for sure that I would break in two. 

how we miss it though

 

men på nåt sätt kom allt annat ivägen någonstans för

längesen! Om allt annat verkade viktigare, eller om jag bara var lat, 
vet jag inte!
Hur som är jag peppad som fan igen och det är dags o börja fixa musiken igen! 
Peppad på många grejer, men mest på att gå vidare!

Fuck yes! 

Om några dagar kastar jag bort "bloggen", ifall jag inte skulle
få en helt jävla briljant idé om hur man kan göra nåt intressant med den, förstås!


Nu kan fan allt hända!





Mycket drama här, yes yes! 

:)

Softat och stört mig som fan på mina syskon, men allt lugnade ner sig

och blev mer mysigt hos lycke på lördagskvällen!

Även om melodifestivalen är ovanligt störigt pinsam, så gav det mig åtminstone

nåt annat än jobbet o irritera mig på!

Efter en svingo söndagsförmiddag också så kände man sig immun mot all

skit på jobbet!