< Till bloggens startsida

Requiem for a dream

Långt där borta skymtar ljuset, men något blockerar det och jag vet inte vad. Det finns ingen hammare stark nog att slå sönder den, inga vänner eller bröder vid min sida som med sina ljudliga steg i vägdammet kan hjälpa mig öppna vägen. 

Det bankar på min dörr. Någon har kommit för att öppna den men envisas ändå med hövlighetens gester. Så nära så att jag hör det bredvid, inuti, buret på livets sång. 


Vem står vid vår sida att slåss mot vettets undflykt, utom vi själva?




Imorgon kväll är jag så borta så någon får gärna komma och leda vägen mot något annat än dit alla tvingas gå i brist på variation!


Men hem till Vickan blire iaf, och jävlar vad trevligt det ska bli!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0